Att adoptera är en stor sak vi förstod ganska snart att vi inte skulle få några biologiska barn. Vi bestämde oss därför för att Adoptera som inte kändes främmande för oss eftersom vi haft adoptivbarn i vänskapskretsen sedan många år tillbaka.
Men vi fick ett stort problem vi var bara 21 år,här är lagen 25 år.Alltså fick vi vända ut och in på oss flera gånger för att bli godkända,men efter ett stort kämpande och en fin utredning gick de bra vi blev godkända. Vi stod i kontakt med Adoptionscentrum, skickade in papper dit de verkade som de skulle ta tid.
Fick se ett tv program som skulle handla om adoptioner där fanns en tjej som har adopterat från Sri Lanka en privat adoption. Tog kontakt med tv och fick hennes telefonnummer, ringde henne hon ville träffa oss.
Vi träffade henne i juli 1984, en jättegullig familj med en dotter på 3 år. Hon lovade kontakta sin kontakt på Sri Lanka för att höra om han kunde hjälpa oss. I augusti ringde hon ,han skulle hjälpa oss.Vi fick skicka alla papper till henne som hon sedan skickade vidare till Sri Lanka.Nu var de spännande.
Vi träffade henne i juli 1984, en jättegullig familj med en dotter på 3 år. Hon lovade kontakta sin kontakt på Sri Lanka för att höra om han kunde hjälpa oss. I augusti ringde hon ,han skulle hjälpa oss.Vi fick skicka alla papper till henne som hon sedan skickade vidare till Sri Lanka.Nu var de spännande.
Den 22/9 ringde hon,de finns ett barn till oss en liten FLICKA född 21 september 1984.
Vi grät av glädje men ändå kändes hon så långt borta och hon var ju så liten bara en dag gammal oron var stor skulle allt gå bra. Papper stämplarhit och dit allt gick med en väldig fart.De är mycket som ska ordnas vi vill ju bara iväg och hämta henne.Efter alla vaccinationer och allt praktiskt kom då äntligen den stora dagen.Den 26 oktober bar det av vi flög från Köpenhamn Micke jag och mormor.Mormor följde med som tolk och extra stöd under något som vi förstod skulle bli vårt livs resa.Efter 14 timmar var vi framme,trötta och helt i en annan värld.Vi träffade vår kontakt Perera som gav oss ett dystert besked,den lilla flickans mamma var sjuk och de skulle kunna bli problem vid domstolen.
Ville vi ha ett annat barn,vi bestämde oss direkt det finns någon mening med allt. De blév Lilla Malin född 24/10 alltså bara 3 dagar gammal.Efter att vi sovit i nästan ett dygn skulle vi få träffa henne,nervösa som vi var.Hon var de sötaste man kan tänka sig och så liten hon vägde 2300 gr och var 48 cm lång,massor av kolsvart hår kunde man var lyckligare.Under tiden vi var där fick Malin bo med sin biologiska mamma som ammade henne då,de var skönt att få träffa henne men ganska laddat med känslor mellan oss.
De sista dagarna bodde Malin med oss på hotellet,hur kan man älska nån som himla mycket minns jag att vi tänkte.De tog ganska lång tid innan allt var klart och vi kunde åka hem. De blev utegångsförbud eftersom Indira Gandhi blev mördad medan vi var där. Amerikanska Ambassaden hjälpte oss med pappren vi behövde för att får åka till flygplatsen . Den 22/11 åkte vi hem Malin sov hela resan hem vi var de stoltaste föräldrar man kan tänka sig.I Köpenhamn väntade Morfar och Moster det var många känslor som vällde upp när vi landade,fast de är så många år sedan kommer tårarna nu.Tänk att just vi fick dig Lilla Malin det bästa som hänt oss.Om Malin kan ni läsa mer här på Malin sida.
Malin och jag vårt första möte på Sri Lanka
Åren gick och Malin började bli en stor tjej borde hon inte få ett syskon,vi började med en ny utrdening November 1986 allt var enklare denna gång de fanns ju en gammal utredning att gå på.Det blev klart att vi var godkända vi ställde oss i kö vid förningen Barnen Framför allt.
Alla papper gjordes iordning nu var det bara att vänta.Jag ringde och ringde varje vecka men inget hände. Känslorna gick upp och ner det är en väldigt jobbig väntan.Sommaren 1988 fick vi beskedet åk ingenstans utan att lämna telefonnummer vi kan nå er på, nu börjardet röra på sig.
Men sommaren gick och vi hörde ingenting det gick ändå lättare att vänta denna gång Malin fanns ju hos oss.Malin var nu fyra år och tyckte det verkade väldigt spännande med ett syskon.Den 9 september ringde dom från Barnen Framför alltdet har utsetts en Liten POJKE till osshan är född den 4 februari 1988 alltså 7 månader gammal,han kommer från Indien.Jag var på jobbet när de ringde glömmer aldrig denna dag tårarna forsade för kinderna.
Dagen efter en löradg körde posten hit ett rekommenderat brev där vi fick ett foto och lite mera fakta.Han vägde 6 kilo och var 63 cm lång allt verkade bra neligt pappren. vi bestämde att han skulle heta Daniel han såg så go ut på fotot en riktig lite pussunge med stora mörka ögon. Nu var det bara snällt att vänta igen nu skulle domstolen genomföra adoptionen det kunde ta tid.Den 6 oktober var domstolen klar med sittbelut det gick bra för oss. ännu mera väntan,men den 23 november ringde BFA allt är klart Daniel kommer till Landvetter den 5 december tillsammans med 7 andra barn.
Nu blev det fart bara två veckor kvar till det vi längtat så mycket efter. så kom den stora dagen morfar hyrde en minibuss så vi kunde åka allihopa.Vi startade tidigt på morgonen skulle träffa dom andra föräldrarna på Landvetter under den Stora jordgloben. Vi fick gå upp i ett VIP rum,just när vi kom in då landade planet och man såg alla dom små barnen bäras in,jag minns att jag tänkte undrar om han tycker om oss vita som vi är.Vi blev uppropade först och där var han våran Lilla Daniel som hunnit bli 10 månader och söt som en karamell.
Ännu en gång kom känslan får man vara så här lycklig. Vi gick ut för att träffa mormor och morfar,Daniel såg lite fundersam ut.Tänk att inte ha nånting mer med sig än dom kläder man har på sig.Men han var så duktig ny välling,ny nappflaska och en helt ny familj de kan inte vara lätt. Men han var så himla duktig han lade sig till rätta i pappas knä och drack sin välling direkt.Nu bar det av hemåt igen med HELA FAMILJEN. Malin tyckte det var spännande Daniel ville inte alls sitta i sin bilbarnstolen i sin overall,han hade säkert aldrig haft så mycket kläder så sig.Hemma väntade Farmor och Farfar Moster och Robert.Om ni vill läsa mer om Daniel gå till Daniels sida.
Malin,jag och Daniel när han precis har landat på Landvetter.