Mitt Älskade barnbarn

                                                                             
                                                      Till Alexander
När barnen blivit stora

finns en bonus man kan få.

Att barnbarn ska bli till

är värt att vänta på.


Ett barn som är till glädje.

Någon mer att hålla kär

som får en att behövas…

Men det är kärt besvär.



Ett liv som man får följa…

mer på avstånd denna gång.

Ett underbart kapitel

i livets följetong


av Siv Andersson




Alexander född 081208


En otroligt stor dag som vi väntat på Alexander.

Det var vid två tiden på natten som pappa Andreas ringde och berättade att ni var på väg till BB.Ta det nu lugnt sa jag det kommer att ta tid.
 När klockan var fyra ringde det igen då hör jag en pigg Mamma Malin i telefonen och jag tänkte genast att nu är dom på väg hem igen. När jag hör henne säga du har blivit mormor så forsade tårarna, min lilla tjej har blivit mamma och allt har gått jättebra.
Du va så rädd för förlossning och allt vad det innebär, nästan tjatat till dig ett snitt, jag minns att du sa alla är så duktiga dom ska föda utan bedövning men jag vill ha ALLT. Tänka att det gick så himla fort och helt utan bedövning. I telefonen plingade det och då kom första bilden på Lilla Alexander, det sötaste jag skådat.


Ivrig som jag var så vidarbefodrade jag bilden fast klockan var så lite, inte brýdde jag mig om det då. Vi hade bestämt att vi inte skulle storma ner direkt till BB, men det tog bara några timmar så ringde du och fråga om vi ville komma och det var så självklart att vi ville. Jag hade redan köpt upp alla dom minsta blöjorna på Ica och varit till stan en sväng, nu va det ivrigt.


Vi tog morbror Daniel (idag kallad "Mannen" av Alexander),  gammelmorfar och gammelmormor med oss på vårt allra första besök.








            Vårt första möte Älskade Lilla barnbarn            


                                                                                
På nyårsafton sov du hos oss för första gången.
Vad orolig jag var och kunde inte sova,  låg bara och kikade på dig. Nu har det blivit tradition att vi firar nyår tillsammans du och jag.
Ett barnbarn är nåt så helt otroligt. Tror ingen förstår innan man har ett.
 Åren går alldeles för fort. Du fyller snart tre år och är en riktig lite busunge med glimten i ögat och fäller kommentarer så man blir rådlös ibland :  " Jag frågade inte dig jag frågade mormor Anette. " eller när gammelmormor tyckte du skulle äta morötter " Jag är väl ingen kanin heller."
Du ger oss så otroligt mycket glädje!